Nytt år, nya möjligheter, nya utmaningar och nya löften. Jag väljer att se det som ett nytt år rätt och slätt. Det kommer ha sin beskärda del av motgångar och sin beskärda del av medgångar. Och även om en kollega till mig redan i måndags ville planera för 2011 känner jag att jag först tänker ta mig an 2010, dag för dag och här och nu. Läste eller hörde någonstans att hur Nyårskvällen är så blir resten av året. Undrar då hur mitt år kommer att bli? Själva nyårshelgen var magisk, med fantastisk skidåkning i Åre, ljuvligt väder och rart sällskap. Men Nyårsfesten, den var en intressant studie i en för mig främmande värld. Det nya året skulle firas in på Dippan eller Hotell Diplomat. Det vackra folket och vi. Det vackra folket bestod av unga till synes välbärgade pojkar runt 25 årsåldern och mindre välbärgade men väldigt söta flickor. Champagne och shots konsumerades i mängder. Och vid halv ett på natten var det inte längre särskilt vackert utan mest sorgligt. Dansgolvet var fullt av krossat glas och blött av all champagne och öl som hällts ut, dam toaletten var en krigszon med sin beskärda del av drabbade, övergivna flickor. Och allas förväntan på att ha riktigt kul hade gått över till desperat jakt efter någon eller något. Vårt sällskap valde strax att lämna kalaset och kraset för en skön promenad
hem i den gnistrande kalla nyårsnatten. Vad lärde jag mig av detta? Ja i första hand att jag inte tillhör målgruppen för en Nyråsfest på Dippan J, men också att det inte är var du är utan med vem.
Vid tangentbordet
